Första matchen

Torsdagen den 24 november spelade Brasilien sin första match klockan fyra på eftermiddagen. Tyvärr var det på eftermiddagen den här gången, vilket betydde att vi som redan slutar skolan före ett på dagen, inte fick gå hem tidigare. Jag tittade ihop med tre vänner från min klass (Emily, Bia och Isabella) och ytterligare tre vänner hemma hos Emily. Vi förberedde med salgados (salt mat) och doces (sötsaker) och alla hade i någon form kläder med Brasiliens färger. När jag anlände i Tupã fick jag en gul fotbollströja med mitt namn tryckt på ryggen, så jag var inte ute i sista sekunden och köpte fotbollströja (som t.ex. Bia gjorde samma dag). Matchen spelades mellan Brasilien och Serbien och för oss som inte kunde särskilt mycket om VM-fotboll var det praktiskt att vi hade Victor där som kunde svara på alla våra frågor, så att vi fick en möjlighet att förstå något av allt det som hände. Slutet gott, allting gott när Brasilien vann med 2-0. 

Bild 2: Bia i förgrunden och Emily i bakgrunden plus en halv Victor.

Bild 3: Isabella och Mavi

Bild 4: Innan matchen visades bilder från festligheter runt om i landet, bilden är från festligheter i en stor stad i nordöst, där folk fyllde gatorna och stora grupper av slagverkare spelade på gatorna.

Bild 5: Tre bilder på oss allihop tagna med min kamera. 

Andra matchen

Måndag och match klockan ett på eftermiddagen. Med tanke på att matchen nästan krockade med skoldagen, fick vi gå hem en timme tidigt för att alla i lugn och ro skulle hinna placera sig framför tv-skärmarna. Jag tittade på första halvlek, åt lunch och sedan såg jag endast repriserna på målet som Brasilien *äntligen* gjorde mot Schweiz. Några elever i min klass frågade dagen efter vad vår historielärare tyckte om matchen, och han tyckte kort sagt att det var hemskt dåligt spelat, och var heller inte ensam om det, men det hindrade inte brasilianarna från att åka runt och tuta i bilarna med flaggor på vift när matchen var över! Eftersom matchen spelades i början av veckan och mitt på dagen blev det inga festligheter här i huset, men jag hade åtminstone fotbollströjan på mig.

Sista matchen i gruppspelet

När matchen mellan Brasilien och Kamerun började var det redan klart att Brasilien var vidare, så pressen var inte lika stor som vanligt, men vi blev ändå förvånade när Kamerun vann med 1-0 efter ett brutalt spel. Brutalt skulle kunna referera till att matchen var rätt kass, men refererar framför allt till att spelet påminde mer om amerikansk fotboll än fotboll med antalet gula kort regnade ner över spelarna. 

Matchen spelades på en fredagseftermiddag och vi samlades hemma hos Bia den här gången för att efter matchen kunna kombinera churrasco (grillning) med överraskning för Emily (i svart t-shirt på bild nedan) som fyllde 17 den 30 november. Tårtan som syns nedan är en banoffee, en typ av banankolapaj som är bland det bästa jag provat här - jag lovar! 

Lätt den roligaste matchen

Nu är det "mata-mata" på allvar och spänningen var på topp när matchen började här hemma i soffan. "Mata-mata" är vad brasilianarna kallar delen av VM där det krävs vinst för att gå vidare, en fras jag måste erkänna att jag älskar att använda, kanske aningen för mycket. Det var mycket tal om att det här skulle kunna bli en riktigt farlig match, med gott motstånd från Sydkorea och det fanns även de som var rädda för förlust. Därför var glädjen total när Brasilien gjorde mål efter bara några minuter i första halvlek! Och sedan syntes det att det var brasilianare på plan. Spelarna dansade om och om igen vid varje mål (som gick upp till fyra redan första halvlek) och det tutades på galet här i Tupã. För egen del var det första gången jag såg det starka attackspelet som varenda människa här talar om och kanske den första matchen jag tyckte var genuint intressant och rolig att titta på. Matchen slutade 4-1 till Brasilien och resten av dagen sågs och hördes bilar med flaggor och tutor runt om i stan, glädjen var total. På andra bilden syns brasilianska herrlaget hylla Pelé, som just nu är sjuk och inlagd på ett sjukhus i São Paulo. 

Jag tittade hemma med familjen och Verlaine gjorde pipoca doce (sockrat popcorn) till oss alla. Det var en första för mig, men måste nog säga att de saltade alltid har en plats i hjärtat hos mig.  

Kvartsfinal

Kvartsfinalen spelades mot Kroatien, vars landslag jag aldrig hörts talas om, men efter vad vi såg var det ett starkt lag. Och ett snabbt ett. Vid attack sprang de som pilar fram över plan, märkbart snabbt. Men för oss alla som hejade på Brasilien var det en lång och svår match. När 90 minuter passerat stod det fortfarande 0-0 och 30 minuter lades till. I slutet gjorde Neymar Junior äntligen ett mål och det skreks HÖGT. Vad som hände sedan vet vi inte för Kroatien lyckades göra mål snart efter. Då var det bara straffar kvar och trots att mina vänner säger att de aldrig sett Brasilien missa straffar missades två och Kroatien vann. Här gick tystnaden att ta på medan landslaget grät på plan med kroater firandes runt omkring dem. 

Så det var det för Brasilien denna gång. Min önskan om att få se en match mellan Argentina och Brasilien gick tyvärr inte i upplevelse, men det kanske blir till 2026. Efter matchen överraskade mina vänner och min tidigare värdmamma mig med tårta på födelsedagen och vi lyckades höja stämningen matchen till trots.