26 juli 2022 och vi har äntligen landat efter en nästan 12 timmars flygning i sträck från Paris. Med aningen ont i knäna trots många promenader fram och tillbaka i gångarna på flygplanet tar vi oss igenom flygplatsen och ut till de som väntar. Jag möts upp av koordinatorn för distrikt 4510, Alonso Campoi, som redan samlat tre andra studenter. Tillsammans skjutsas vi till ett hotell i São Paolo där vi ska bo för natten. Nästa dag, den 27 juli, blir ytterligare en resdag eftersom vi är nio studenter som ska längre in i São Paolo-regionen. De två nederländarna jag satt bredvid i bussen syns på bilden längre ner. Landskapet vi körde igenom var så kuperat att bilvägen var som en bergochdalbana med branta och långa backar upp och ner. Till Marília, staden där jag skulle bli upphämtad, var det nästan fem timmar, men att väl få komma dit och äntligen träffa min första värdfamilj var underbart. Det blev så verkligt och det var skönt att äntligen ha kommit fram på något vis.

På fjärde bilden syns en kopia av Frihetsgudinnan och det finns en bra orsak till att den blev fotograferad - det var åtminstone den fjärde kopian vi såg under bussfärden. Varför hade vi ingen aning om, så när det blev tyst i bilen med min värdfamilj ställde jag frågan och svaret var tyvärr tråkigare än jag hoppats. Det är en stor butikskedja som har statyn som ett slags symbol vid varje butik de har och alltså inte något tecken på brasilianarnas frihet, som vi hade resonerat om i bussen. 

Vad gäller språket, nu när jag spenderat ett dygn med min värdfamilj, kan jag konstatera att det är svårt att ständigt bli testad på språkkunskaper som man knappt besitter. Det är svårt att svara även när man kanske förstår frågorna och man blir snabbt trött, men vi löser kommunikationen hyfsat och har jag två minuter ensam söker jag upp något ord och försöker ta mig vidare :) Längtar efter att få träffa min lärare så att inlärningen kan få lite mer struktur. 

Sista bilden är från min nya hemstad Tupã och en av två som jag ännu lyckats ta - fler kommer! 

Slutligen kan jag konstatera att jag lever, att det är väldigt varmt och att jag redan fått ett par blågula havaianas, så jag kommer nog klara mig här trots allt. Nu ska jag in till vardagsrummet med resten av familjen, tchau! 

Fotogalleri