Från fredag till söndag (19-21/8) träffades alla 17 utbytesstudenter i distriktet på en liten bondgård utanför Marília, en timme från min stad här. Tillsammans är vi från tolv länder: Nederländerna, Spanien, Indien, Japan, Belgien, USA, Danmark, Frankrike, Schweiz, Mexiko, Sverige och Tyskland. Helgen var i huvudsak till för att Rotary behövde gå igenom information om utbytet och om saker vi kommer uppleva och hur året kommer att te sig. Men roligare för oss var att vi fick träffa varandra, dela erfarenheter och ha riktigt roligt ihop. Vi insåg nog alla att vi inte är ensamma i det vi gör här, och nu har vi en stor grupp där vi kan söka stöd under året om vi behöver. 

Tidigare år brukar det anlända cirka 50 utbytesstudenter till distriktet här i São Paulo (4510), så 17 i år är inte mycket, men jag gissar att det kommer bli bra ändå. Resorna vi gör ihop kommer kanske bli personligare och jag tror inte att det på något sätt gör vårt år sämre att vi är färre. Att alla dessutom är så benägna att prata och bli vänner med allihop gör mig säker på att det finns riktigt bra vänner att finna här. 

På bilderna syns det att vi har på oss jackor, tjocktröjor och alla varma plagg vi kunde hitta, för just denna helg var det runt 12 grader Celsius för andra gången sedan jag kom hit. Just nu är det vinter och då förekommer det kalla dagar. 12 grader kanske inte låter farligt kallt, men när husen saknar riktiga väggar, saknar isolering av alla slag och har fönster som är så tunna att de inte stänger ute annat än mygg, då blir det riktigt kallt.  

Längst ner här till höger ser ni hur Julien från Frankrike och Felix från Tyskland planterar ett litet träd, något vi alla fick göra, då rotarianerna här ville att vi skulle se det som något vi gjorde för framtiden, precis som vårt utbytesår är en investering i framtiden. 

Bambuskog!

Vi var på en rundtur på gården när jag plötsligt stod inför detta: en skog av bambu! Jag har aldrig sett en bambuskog i verkligheten tidigare och var helt i chock. Jag kände mig så liten när bamburören var så stora, som en myra bland blåbärsriset, helt otroligt. När jag sedan berättade för min värdmamma Cassia att jag aldrig tidigare sett en bambuskog blev hon förvånad och hon tyckte det var väldigt roligt att det var så konstigt och nytt för mig. 

Nu är jag tillbaka till vardagen och vi får se när jag hör av mig igen!